"Oh My Thor"
These Americans will be the end of me. Alltså. Jag vill inte hem till Sverige. Den enda orsaken till varför jag vill hem, är ju för att mina allra närmaste och bästaste vänner är där - och de kommer aldrig ersättas. Aldrig. Men Amerika. Jag älskar det här, på riktigt. Jag har inte skrattat så här mycket på väldigt länge, jag ser fram emot att gå till skolan och alla är så öppna och fulla av liv. När jag tänker på att jag inte ens har två månader kvar här får jag ont i magen. På lektioner kan jag bara sitta och stirra på mina vänner, som om jag försöker memorera deras ansikten och uttryck, för jag vet att snart kommer jag inte kunna sitta mitt emot dem längre och skratta, och vara smått pervers. Det är nu på slutet jag inser hur jävla mycket jag kommer sakna dem, hur hur oerhört bra de gjorde mitt år (på samma sätt har jag insett hur mycket mina vänner i Sverige betyder för mig, det gör ont att vara borta från dem). När vi skrattar åt Terras och Cedrics förmåga att göra varje ord och mening till ett sexuellt innuendo. När jag hjälper Cole med franskan, och han berättar för mig hur han ibland äter ägg med ekorrhjärna på - eller om hans svenska kylskåp. De små sakerna kommer jag sakna. Jag kommer till och med sakna när Cedric eller Buzzard kryper upp bakifrån och kittlar mig tills jag ligger ner på golvet. Jag kommer sakna när Terra, Bella och jag pratar under Animal Science om allt, speciellt om Bellas nya pojkvän som ser exakt ut som Robert Pattison, och Terras två, elaka marsvin. Eller när Cedric säger att han ska bara visa sig på min trapp i Sverige och skrika ut "Inlaws!" till mina föräldrar, för att se deras reaktion. Allt det här kommer jag sakna, och jag kan inte förstå att jag har bara några få veckor kvar här. Det är hemskt.
Mitt fina Amerika, Arkansas och Hampton High School.
