Börjar om med ännu en lista
Hur gammal är du? 18 år.
Hur gammal känner du dig? Typ 18. Beror lite på situation och umgänge i flesta fall.
Vad har du gjort i dag? Jag har varit till apoteket, handlat på ICA till tacos, ätit tacos, samt fikat med svärmor, mor, och pojkvän.
Vilken film såg du senast? Man of Steel. Fast jag somnade efter fem minuter. Senaste hela filmen jag såg var Kick-Ass 2.
Sommar, höst, vinter eller vår, vilken föredrar du? Varför? Sommar tror jag. Allt är så bekymmerslöst då, och spontant. Man jobbar och tjänar kosing, och solen går aldrig ner. Det gillar jag.
Är du besatt av någonting? Just nu är jag besatt av te. Grönt te. Minst fyra koppar om dagen går åt.
Beskriv platsen du befinner dig på just nu? Jag sitter i soffan i Christoffers lägenhet medan han spelar League of Legends.
Nämn tre saker som man kanske inte vet om dig? Jag sätter nästan alltid upp mitt hår så fort jag kommer hem nu för tiden, oftast i en hästsvans. På senare tid har jag även fått dille på klänningar, har aldrig insett hur oerhört enkelt och praktiskt det är att ha på sig en sådan förut – så satans simpelt. Jag ogillar makaroner som inte är idealmakaroner. Skruvar är de värsta, helt värdelösa och hemska.
När vaknade du i dag? Jag vaknade först runt tio men sen somnade jag om och vaknade vid ett.
Vilken är din favorithögtid? I år är det julen, utan tvekan. Jag har saknat en svensk jul så. Under tidigare år har jag inte brytt mig om julen alls riktigt, men man vet väl inte vad man har förrän det är borta.
Om du fick beskriva en perfekt dag, hur skulle den då vara? Jag skulle vakna upp i London med Christoffer och/eller mina bästa vänner. Vi skulle äta en typisk engelsk frukost på hotellet, bestående av en croissant, marmelad och te – och därefter ta en tur på Oxford Street eller en promenad i Kensington Gardens. Vid kvällningen skulle vi äta gott för att sedan somna i en mysig hotellsäng.
Nämn en plats i världen du besökt som du aldrig vill återvända till? Pine Bluff i Arkansas. Det är en stad cirkus 40 minuter från Hampton – och Pine Bluff är den stad med näst högst kriminalitet i hela USA, efter Chicago. Det var skitläskigt att åka igenom där.
Vilka världsdelar har du varit i? Europa och Nordamerika.
Vilka yrken har du provat på? Öh, inga typ. Smältverksarbetare/järnverksarbetare är typ det enda, om man inte räknar med prao under högstadiet.
Vad sa du senast? ”Säker på att du inte vill ha den sista pepparkakan?"
Vilket var ditt bästa ämne i skolan? Engelska, helt klart.
Vad köpte du senast? Grejer till tacos, köttfärs och sådant nödvändigt.
Hur många gånger har du flyttat? Många gånger. Typ fem.
Hur såg ditt liv ut för tio år sedan? Jag var åtta år, och skulle fylla nio om drygt två veckor. Har ingen aning om vad jag gjorde dock – antagligen var en pain in the ass för alla.
Vem gjorde senast något extra speciellt för dig? Första dagen då jag var ledig från skolan kom Christoffer in med frukost på sängen och tog disken den dagen. Då kan jag säga att han fick lite extra många pussar.
Vad heter du i andra namn? Anna och Liselotte. Anna efter farmor, och Liselotte efter mamma.
Har du några husdjur? Ja, en katt vid namn Skilla, en hund som heter Pigall, samt ormen Leia. Älskar dem alla oerhört mycket.
Vill du gifta dig? Jag vet inte. Att förlova mig kan jag tänka mig att göra för symboliken, det är inte juridiskt bindande eller något sådant – men giftermål vet jag faktiskt inte. Om det sker så sker det inte innan trettio- eller fyrtioårsåldern.
Var växte dina föräldrar upp? Mamma växte upp i Ekshärad och pappa växte upp i Råda.
Vilka är dina största svagheter? Jag är rätt dålig på att hantera pengar. När jag har lite slösar jag och när jag faktiskt har pengar blir jag stört snål. Jag kan även vara ganska fördomsfull.
Varför inte?
Tänkte börja blogga igen. Här. Det är något jag saknar, även fast uppdatering brukar svalna efter några dagar. Dock så är det ganska mysigt, speciellt nu i vintertider. Julen närmar sig med stormsteg, och jag har aldrig förut varit såhär exalterad. Kanske som barn, men inte på senare år. Jag kan inte vänta tills allt lussebak, pepparkaksbak, knäckfixande och glöggdrickande drar igång - och allt bättre är det när man får dela julen med den man älskar mest. Att sen få fira en svensk jul återigen gör mig lycklig, inget slår familjetraditioner man vuxit upp med. Kalle Anka klockan tre. Julmorgon med rödbetssallad och prinskorv.
Åh vad mysigt!
Det tog så lång tid att bli ung
Midsommar i fredags. Jättebra kväll i Geijersholm, med dricka.
Sällskapet var bäst. Du och jag. Alla andra lade sig eller gick hem vid två, men vi var vakna. Vi var vakna till sju på morgonen. Vi tog en promenad. Vi pratade. Massor. Vi letade efter spöken. Vi skrattade också. Du visade mig dina händer, och jag kände på dem. På förhårdnaderna, som jag kände på för att ha en ursäkt att hålla din hand i en stund. Du luktade gott. Du fick mig att dansa. Du fick mig att kasta frisbeen till dig, den där neongröna.
Du & jag.
En hel kväll, natt, och morgon.
Sen somnade vi.
I olika sängar.
I samma rum.
Folk viskar om oss
"Oh My Thor"
These Americans will be the end of me. Alltså. Jag vill inte hem till Sverige. Den enda orsaken till varför jag vill hem, är ju för att mina allra närmaste och bästaste vänner är där - och de kommer aldrig ersättas. Aldrig. Men Amerika. Jag älskar det här, på riktigt. Jag har inte skrattat så här mycket på väldigt länge, jag ser fram emot att gå till skolan och alla är så öppna och fulla av liv. När jag tänker på att jag inte ens har två månader kvar här får jag ont i magen. På lektioner kan jag bara sitta och stirra på mina vänner, som om jag försöker memorera deras ansikten och uttryck, för jag vet att snart kommer jag inte kunna sitta mitt emot dem längre och skratta, och vara smått pervers. Det är nu på slutet jag inser hur jävla mycket jag kommer sakna dem, hur hur oerhört bra de gjorde mitt år (på samma sätt har jag insett hur mycket mina vänner i Sverige betyder för mig, det gör ont att vara borta från dem). När vi skrattar åt Terras och Cedrics förmåga att göra varje ord och mening till ett sexuellt innuendo. När jag hjälper Cole med franskan, och han berättar för mig hur han ibland äter ägg med ekorrhjärna på - eller om hans svenska kylskåp. De små sakerna kommer jag sakna. Jag kommer till och med sakna när Cedric eller Buzzard kryper upp bakifrån och kittlar mig tills jag ligger ner på golvet. Jag kommer sakna när Terra, Bella och jag pratar under Animal Science om allt, speciellt om Bellas nya pojkvän som ser exakt ut som Robert Pattison, och Terras två, elaka marsvin. Eller när Cedric säger att han ska bara visa sig på min trapp i Sverige och skrika ut "Inlaws!" till mina föräldrar, för att se deras reaktion. Allt det här kommer jag sakna, och jag kan inte förstå att jag har bara några få veckor kvar här. Det är hemskt.
Mitt fina Amerika, Arkansas och Hampton High School.
Det Kommer Aldrig Va Över För Mig
Alltså. EF. De gav mig ett flygbolag som inte har wifi eller personlig multimediaskärm. På ett flyg som varar minst 13 timmar. Dö.
Jag har blivit så himla peppad på att åka till Afrika och volontärsarbeta nästa sommar, helst med lejon. Att ge det lilla man kan och samtidigt se världen är väldigt lockande - men det kräver att jag sparar. Det var nära att jag impulsköpte ett par vans, men nej. Det finns bättre grejer att spendera pengar på. Egen lägenhet får nog vänta det med, i alla fall ett tag. Något år. Även fast jag drömmer om den dagen då jag bor ensam, lever på te och nudlar och kan göra precis vad jag vill när jag vill. Inte behöva ta lillasyster och mamma eller pappa till hänsyn. Göra smoothie mitt i natten, javisst. Det är sådant jag vill.
Det är förresten 70 dagar kvar tills jag sitter på planet hem till Sverige. Och jag vill tillbaks till London också. London, Paris, Afrika.
Sweet Memories, Senior Prom 2013
Igår vankades det bal. Jag var lycklig, mina amerikanska vänner var bäst, och det kändes extremt amerikanskt.
"För Sverige - I Tiden"
Jag gillar våran kung. Hela kungafamiljen gillar jag väldigt starkt - jag gillar historian som finns bakom och som kommer med den. Det tänker jag inte förneka. Rojalist är jag inte, men knugen var allt bra vacker i sina yngre dagar. När jag inte har något bättre för mig om dagarna kan jag komma på mig själv att klicka runt på
kungahuset.se och läsa hur jävla mycket som helst (Kungen besöker Värmland den tjugoandra augusti i år, förresten för att fira fyrtio år på tronen), och jag tror en liten del av mig fortfarande önskar att jag hade lite kungligt blod i mig. Men ack, värmlänning är ganska fancy det med.
Men kolla på the handsome man till vänster.
I Believe in Yesterday
The Beatles gör mig så jävla glad och lycklig. Åh vad jag älskar dem!
Estoy Perdido, Mucho.
Balklänning - check!
Jag, Miranda och Lisa åkte in till Little Rock tidigt imorse för att inhandla balklänning, vilken jag hittade efter trettio minuter. Lång, svart en. Nöjd är jag, men med skorna jag köpte kommer jag verkligen ramla det första jag gör när vi måste gå "The Senior Walk". Jag lovar.
Je T'Aime à la Lune et Retour
Jag har aldrig,
aldrig varit ett fan av Alla Hjärtans Dag, men idag var det faktiskt kul. Kärlekskrank utan att vara kär, nästan. Folk kom faktiskt in i klassrummen under hela dagen för att dela ut rosor som man kunde skicka anonymt eller med namn på till vem man nu helst ville, och kören kom in och sjöng kärlekssånger. Det kändes verkligen amerikanskt. Trots att det är en högtid påhittad av media för att tjäna pengar efter jul, så hade jag så satans roligt idag. Vi fick ta med mat till klassrummen, och lärarna hade med sig godis. Fem rosor fick jag, och då blev jag glad. Taj gav mig även en hjärtformad klubba, och en annan gav mig en chokladask. Bara sådär.
We Don't Need No Thought Control
Varje dag under Study Hall när jag absolut inte har något bättre för mig brukar jag klicka min in på lnu.se, eller kau.se, för att kolla runt lite och få ett hum om vad jag vill göra efter gymnasiet. Jag vet vad jag vill göra - jag vill studera, men jag är inte helt säker på vad det är jag nu vill studera.
Jag känner mig inte klar efter gymnasiet. Trots att jag har ett år kvar, så känns det lite så. Redo för att flytta hemifrån är jag, och att stå på egna ben. Det har jag fått smakprov på under det här året, men arbetslivet vet jag dock inte. För att kunna bli något efter en samhällsutbildning så måste man nästan studera vidare för att ta sig någonstans och inte fastna på McDonald's livet ut. Det ultimata klimaxet vore ju att åka iväg och läsa i England istället för i Sverige, men det vet jag redan nu att jag inte kommer ha råd med om jag nu inte råkar vinna Postkodlotteriet eller får ett frieri från herr McCartney himself.
Anyway. Jag vill läsa statsvetenskap, historia, kriminologi, fredsprogrammet, internationell samhällsvetenskap med inrikting på globala studier. Ser du mitt dilemma? Allt det här vill jag läsa - och alla är individuella program. Till råge på det har jag en lista på ungefär trettio olika kurser jag vill lägga till, såsom tyska, latin, japanska, Shakespeare och hans verk, litteraturhistoria, litteraturvetenskap, filmkunskap, kreativt skrivande och ett flertal ytterligare.
Decisions. (och att faktiskt bli antagen kan jag oroa mig över senare)
Sitting on a Mushroom, Out in the Woods
Lizzie klippte mitt hår idag. Lizzie som äger Untangled. Topparna bara. "No more than an inch!" var det första jag sa till henne då ända sen moster Klipp-Klipp klippte av mig håret vid axlarna utan att fråga mig har jag det väldigt svårt för att klippa håret över huvud taget, och kort kommer det nog aldrig bli igen. Inte på ett bra tag, i alla fall. Men hon gjorde ett bra jobb, jag är nöjd. Risbusken jag hade innan är borta, men längden är kvar. Det gillar jag. Jag passade på att boka en appointment för prom också, den femtonde mars. Egentligen ser jag mest fram emot att spendera tid med mina seniors och se the Senior Video - att göra sig "fin" med klänning och hår kunde jag inte bry mig mindre om.
I Used to Be a Caterpillar Whom Lived of Realism
Jag vill bara föreviga den här bilden på mig, som en lycklig liten flicka med äckligt blått bläck i hela munnen. Ser ju banne mig riktigt glad ut, och jag gillar den. Tror vi var på väg hem från Vimmerby och Astrid Lindgrens Värld om jag minns rätt.
Going Nowhere Fast
Det blir ju alltid så här när man startat en ny blogg. Man vill skriva ett nytt inlägg varje sekund av varje minut. Allt är helt plötsligt intressant och värt att föreviga. Som nu - jag ligger i min säng i mitt amerikanska sovrum (precis som alla andra nätter), lyssnar på Spotify och gör absolut ingenting annat. Jag tänker på att imorgon minsann, då jävlar. Kaffe ska jag hinna att dricka innan jag går till bussen, spanskaboken kommer gå åt helvete (men det är ju okej, för mina betyg här räknas inte), och det ska bli en bra dag. Imorgon är det exakt hundra dagar kvar tills Graduation Day. Hundra fjuttiga dagar.
Now I am a Real Sickie
Sådärja. Fint skare va. Bloggnamnet är ju självklart taget från mästerverket Teenage Lobotomy av Ramones. Jag är ju världens sämsta bloggerska, så vi får se hur länge jag orkar hålla den här igång - men jag ska försöka. På något sätt känns det här bättre. Men whatever. Åh vad jag önskar att jag hade en riktigt bra vinylspelare, gamla LP-skivor och rediga hörlurar i min ägo just nu. Det är inte samma sak att sitta i mitt amerikanska sovrum med Spotify spelandes, på den lägsta nivån möjligt, utan att försöka väcka mina värdföräldrar. Det känns lite smådumt att stänga in sig i rummet under dagen sådär, så allt mitt musiklyssnande sker efter läggdags. Oförskämt.
I'm a Teenage Lobotomy
Så, vad blir det nu? Femtionde gången gillt? Äsch. Det är ju mitt val, min blogg.
Välkommen till min nya blogg!
