"Gatsby? What Gatsby?"

Jag är så mätt. Så oerhört mätt.
 
För cirkus en timme sen kom jag hem från en heldag i El Dorado med Terra. Eller ja, vi drog dit efter vi var färdiga med genrepet inför Senior Day imorgon. Senior Day är i stort sett då the juniors tar the seniors platser i skolan, en liten ceremoni bara. Gulligt. Anyway, efteråt åkte jag och Terra till El Dorado för att gå på bio, äta mat, och bara umgås medan tiden finns. Vi såg The Great Gatsby (superbra film), åt på Buffet Palace, och köpte massa godis för fyra dollar. Terra provade på sushi för första gången, men det var minsann ingen höjdare (dock åt hon musslor, vilket är så fysatans mycket värre). Det var en bra dag. Om två dagar är det graduation. Då jävlar.
 

"Oh My Thor"

These Americans will be the end of me. Alltså. Jag vill inte hem till Sverige. Den enda orsaken till varför jag vill hem, är ju för att mina allra närmaste och bästaste vänner är där - och de kommer aldrig ersättas. Aldrig. Men Amerika. Jag älskar det här, på riktigt. Jag har inte skrattat så här mycket på väldigt länge, jag ser fram emot att gå till skolan och alla är så öppna och fulla av liv. När jag tänker på att jag inte ens har två månader kvar här får jag ont i magen. På lektioner kan jag bara sitta och stirra på mina vänner, som om jag försöker memorera deras ansikten och uttryck, för jag vet att snart kommer jag inte kunna sitta mitt emot dem längre och skratta, och vara smått pervers. Det är nu på slutet jag inser hur jävla mycket jag kommer sakna dem, hur hur oerhört bra de gjorde mitt år (på samma sätt har jag insett hur mycket mina vänner i Sverige betyder för mig, det gör ont att vara borta från dem). När vi skrattar åt Terras och Cedrics förmåga att göra varje ord och mening till ett sexuellt innuendo. När jag hjälper Cole med franskan, och han berättar för mig hur han ibland äter ägg med ekorrhjärna på - eller om hans svenska kylskåp. De små sakerna kommer jag sakna. Jag kommer till och med sakna när Cedric eller Buzzard kryper upp bakifrån och kittlar mig tills jag ligger ner på golvet. Jag kommer sakna när Terra, Bella och jag pratar under Animal Science om allt, speciellt om Bellas nya pojkvän som ser exakt ut som Robert Pattison, och Terras två, elaka marsvin. Eller när Cedric säger att han ska bara visa sig på min trapp i Sverige och skrika ut "Inlaws!" till mina föräldrar, för att se deras reaktion. Allt det här kommer jag sakna, och jag kan inte förstå att jag har bara några få veckor kvar här. Det är hemskt.
 
Mitt fina Amerika, Arkansas och Hampton High School. 

Sweet Memories, Senior Prom 2013

Igår vankades det bal. Jag var lycklig, mina amerikanska vänner var bäst, och det kändes extremt amerikanskt. 

Faderskärlek via Skype

Den här mannens blod återfinns i mina ådror. 



You Gotta Be Fresh

Himla bra dag idag. Terra och jag var i stort sett själva i klassen, då alla andra var iväg på någon ingengörstävling med fysikklassen. Terra ville inte åka, och jag fick inte. Tävlingen hölls på någon sorts militärbas somewhere, och utlänningar släpps inte in - inte ens oskyldiga utbytesstudenter från lilla Sverige. Helt förbjudet. Störtlöjligt, egentligen. Vad i helvete utgör jag för något hot? 
 
Anyway, möblerade om mitt rum, och fick motta Kevin och Mirandas gamla säng då de får en ny imorgon - så nu har jag en megastor dubbelsäng i mitt rum. Kommer till väldans stor användning. Det är ju här all the magic happens. 

Blake Anderson. (I approve.)

 

Je T'Aime à la Lune et Retour

Jag har aldrig, aldrig varit ett fan av Alla Hjärtans Dag, men idag var det faktiskt kul. Kärlekskrank utan att vara kär, nästan. Folk kom faktiskt in i klassrummen under hela dagen för att dela ut rosor som man kunde skicka anonymt eller med namn på till vem man nu helst ville, och kören kom in och sjöng kärlekssånger. Det kändes verkligen amerikanskt. Trots att det är en högtid påhittad av media för att tjäna pengar efter jul, så hade jag så satans roligt idag. Vi fick ta med mat till klassrummen, och lärarna hade med sig godis. Fem rosor fick jag, och då blev jag glad. Taj gav mig även en hjärtformad klubba, och en annan gav mig en chokladask. Bara sådär. 


We Don't Need No Thought Control

Varje dag under Study Hall när jag absolut inte har något bättre för mig brukar jag klicka min in på lnu.se, eller kau.se, för att kolla runt lite och få ett hum om vad jag vill göra efter gymnasiet. Jag vet vad jag vill göra - jag vill studera, men jag är inte helt säker på vad det är jag nu vill studera. 
 
Jag känner mig inte klar efter gymnasiet. Trots att jag har ett år kvar, så känns det lite så. Redo för att flytta hemifrån är jag, och att stå på egna ben. Det har jag fått smakprov på under det här året, men arbetslivet vet jag dock inte. För att kunna bli något efter en samhällsutbildning så måste man nästan studera vidare för att ta sig någonstans och inte fastna på McDonald's livet ut. Det ultimata klimaxet vore ju att åka iväg och läsa i England istället för i Sverige, men det vet jag redan nu att jag inte kommer ha råd med om jag nu inte råkar vinna Postkodlotteriet eller får ett frieri från herr McCartney himself. 
 
Anyway. Jag vill läsa statsvetenskap, historia, kriminologi, fredsprogrammet, internationell samhällsvetenskap med inrikting på globala studier. Ser du mitt dilemma? Allt det här vill jag läsa - och alla är individuella program. Till råge på det har jag en lista på ungefär trettio olika kurser jag vill lägga till, såsom tyska, latin, japanska, Shakespeare och hans verk, litteraturhistoria, litteraturvetenskap, filmkunskap, kreativt skrivande och ett flertal ytterligare. 
 
Decisions. (och att faktiskt bli antagen kan jag oroa mig över senare)
 
 

RSS 2.0